Välkommen 2025, antar jag.

Har det nya året behandlat dig väl så här långt? Det har ändå pågått i tvåhundra år redan. Vi har hunnit avklara en sväng influensa och är nu inne i rond två med någon form av lunginflammation/halsfluss/virus level hell. Samtidigt har jag påbörjat en magisterexamen i hälsovetenskap. Va, blir du stressad av alla hattar jag bär? Som en fd chef säger: jaja i fatt! (jag fattar).

Full fart framåt!

Jag har alltid haft svårt att göra bara en sak, har skrivit om det förut (läs ex Fyrtiosårskris på dalavis?!).. Jag har en inneboende längtan av att lära mig massor. När jag känner mig färdig så är jag färdig. Det kanske är som min klasskompis i gymnasiet sa en gång. Han fick frågan hur fort hans skoter gick (ni som vet ni vet) och svarade väldigt lojt: hondra, hondratretti kastje mejr ö.
I hans fall var det skotern som gick i hundra, hundratrettio kanske mer. I mitt fall är det livet i sig.
Blir du förvånad då om jag skriver att jag samtidigt är världens soffpotatis (heh potatis)? Jag tror det kallas för balans. Min typ av balans.

Så, hur har 2025 behandlat mig? Jovars, en ska int klaga. Fast om jag får göra det så vafan? Varenda virus har uppenbarligen hittat till min lilla plats på jorden. Är det för att jag aktiverat google search? Såklart inte. Men kom igen, nån måtta på galenskaper får det väl ändå vara. Nåväl. Detta år ska jag jobba deltid, plugga deltid och hålla Potatoprints flytande. Jag ser fram emot allt. Första uppgiften i min magister är att kortfattat reflektera över vad ett ”socialt eller samhällsvetenskapligt perspektiv på hälsa för mig”. Jag väljer i nuläget att istället skriva ett blogginlägg. Hundra hattar på, men sämre på självdisciplin. Jag sa aldrig att jag var perfekt!