Imposter syndrome?

Den där konsten att göra reklam för sig själv är inte något som kommer naturligt i denna kulla. Det ska gudarna veta! Jösses Amalia, det är skriva-blunda-klicka på publicera varenda gång och sen planlöst vandra omkring en stund och ifrågasätta hela ens existens. Jag har verkligen fått jobba med mig själv detta år, med att våga sticka ut hakan lite smått i snålblåsten som är marknadsföring.

Något som har hjälpt mig är faktiskt att kika på en del influensers, hör och häpna! Men kanske inte av den anledningen du tror..? Nej här har jag verkligen kritiskt granskat på vilket sätt de gör reklam för sig själv och ibland känt att ”nämen va fasen, kan denna människa sitta och prata om sin nya standardpostlåda som om den vore gjord av Dubaichoklad och få flera tusen visningar så kan väl jag skriva hur stolt jag är över en jäkla mugg?!”. Jag trodde lite naivt att det svåra med att starta företag var den administrativa delen med bokföring, registrering och fan och hans moster (ja de har varit närvarande i processen också) men det är faktiskt att våga göra reklam för mig och mina produkter! Vem hade trott det, inte jag i alla fall.

Mitt första år som företagare hade jag ett gäng startprodukter som jag kände lite stolthet över, men i år har jag verkligen vågat tänka lite större och utmana mig själv. Min lilla webshop har nu lite av varje och det känns fantastiskt! (AAAAH skryter jag nu också?!)

När blir en modig nog?

Det kanske är lite att blotta sina svagheter att skriva detta inlägg. Men, jag börjar ana att ingen av oss är perfekta egentligen. Vissa tänker inte på hur de uppfattas (eller så döljer det den känslan väldigt väl), medan vissa av oss har alla känslorna på utsidan. Jag är definitivt det senare.