Men hân fan säg du?

”Vad fan är det du säger?”

Har du också ett CV där rubriken språkkunskaper finns med? Det har i alla fall jag. Modersmål svenska, hyfsat goda kunskaper i engelska, förstår en del tyska och franska.. förutsatt att de pratar som språkundervisningen i skolan. Men så slog det mig en dag. Modersmål svenska. Men Nåsmål då? Eller Malungsmål? Järnamål? Limamål är svårare, där får geniknölarna gnuggas hårt. Det måste väl ändå vara en liten fjäder i hatten att kunna förstå detta virvarrr av dialekter?!

En liten rolig historia i detta. Som just då kanske inte var det.
När mina föräldrar träffades på det glada 70-talet ställde en språkförbistring till det rejält. Som den gången min arma moder träffade sin svärmor i början av mina föräldrars relation. Min mamma är från Malung där ”jag” på mål är i. Min pappa är från Nås där jag är ”je”, medan i är ni. Min farmor, ursprungligen från Dala-Floda som lite liknar Nåsmål (men ändå inte såklart). Hon hade i alla fall bjudit på fika och reste sig upp och sa: Je ska väl diska je då. Typ jag ska väl ta och diska då. Varpå min mamma besvarar det med: hä kan i gärö. I hennes värld: det kan jag göra. I farmors värld: det kan ni göra. Stackars mamma. Det har berättats om en ytterst frostig relation innan denna uppenbara språkförbistring kom fram i ljuset.

Har vi lärt oss något av historien?

Keps med texten jag kan inte hålla käften på dalmål.
Som min far (4 år) sa i kyrkan: Jag kan inte hålla käften – Je kan int hâll käftn.

Njä. Min mamma gjorde ett liknande misstag med min då nya kärlek, numera make. Inte kring själva diskandet. Men, språkligt. Min mamma kan också svenska. Säger hon. Min man har rikssvenska/västmanländska som dialekt. Vid deras första möte deklarerade min mor ljudligt att hon skulle prata så han förstod hela helgen. Det tog mindre än 10 minuter, sen pratade hon malungsmål så det sjöng i hela sockna. Och kunde inte för sitt liv ändra på sig. Han lärde sig den dagen att bara nicka och le. Nu snart 18 år senare har det inte förändrats, möjligtvis att han lärt sig ord och fraser så leendena kommer på rätt ställen. Eller så har han helt enkelt gett upp och slutat lyssna.

Hm. Jag borde kanske ta reda på det.

Similar Posts

  • Det lackar mot jul?!

    Herreminskapare! Återigen så står vi inför höst och jul, och som företagare med webshop är det visst viktigt att vara på tå inför julhandeln. Vi matas med hur viktigt det är att locka ALLA kunder som kan tänkas vilja handla hos lilla lilla mig. Jag tillhör kanske skaran som inte kommer jaga kunder med blåslampa…

  • Men öj sö dröckt.

    Känner du att de produkter med text inte riktigt passar dig? Kanske vill du ha en annan text, tänk du kanske pratar en helt annan dialekt! Du behöver inte sucka och känna att Potatoprints inte passar dig. Gör ett eget tryck vettja! Jag hade en kund nu, som ville ha en blå mössa, men texten…

  • Välkommen 2025, antar jag.

    Har det nya året behandlat dig väl så här långt? Det har ändå pågått i tvåhundra år redan. Vi har hunnit avklara en sväng influensa och är nu inne i rond två med någon form av lunginflammation/halsfluss/virus level hell. Samtidigt har jag påbörjat en magisterexamen i hälsovetenskap. Va, blir du stressad av alla hattar jag…

  • Var står du?

    När jag fyllde 19 år flyttade jag hemifrån. Långt hemifrån. Jag var trött på både Dalarna och småorter. Trodde jag. Det dröjde inte länge förrän jag, oavsett var jag bodde la till ”men jag kommer från Dalarna från början”. Känslan av att känna sig hemma, men ändå längta hem växte. Kanske känner du den också?…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *